200 ar efter att slaveriet forbjods finns det fler manniskor som lever i slaveri-liknande forhallanden an nagonsin!

Av nagon anledning har min blogg sida blivit tysksprakig, vilket ju foranleder lite extra huvudbry. Det ar for det mesta ganska latt att forsta, men plotsligt hamnar man anda alldeles fel och forstar ingenting. Osce spraket ar engelska sa tyska ovar jag for det mesta utanfor jobbet, i butiken och pa arenden.

Spannande att folja med riksdagsvalet utomlandsifran. Jag forstar faktiskt battre nu att valjarna har ratt svart att hanga med vad enskilda kandidater tycker och tanker. For mig, som enbart varit beroende av dagstidningar har budskapen varit ratt grumliga. Man har liksom inte riktigt fatt grepp om vad som diskuterats eller om nagot viktigt diskuterats overhuvudtaget. Na det har det naturligtvis sakert gjort, men medierna ar inte sarskilt tydliga med att beskriva den politiska debatten, for att inte tala om att intressera sig forvad kandidaterna arbetar for. Husis dueller har faktiskt varit kanske det mest givande pa det omrade - och de har naturligtvis inte presenterat sarskilt manga personer.

Manniskohandeln har inte varit en valfraga denna gang. Men slaveriet frodas, kanske starkare an nagonsin.

Slaveri-ordet vacker manga kanslor. For min del tycker jag det beskriver ratt val vad manniskohandeln egentligen ar. Kanda forskare bedomer att det aldrig funnits sa manga manniskor som levt i slaveriliknande forhallanden som idag. Och detta ar alltsa sant 2007, 200 ar sedan det Brittiska parlamentet forbjod slavhandeln.

Intressant ar att bakgrunden till denna lag var en folkrorelse, som leddes av parlamentariker. Man fordomde helt enkelt slaveriet pa moraliska grunder, det var omanskligt och oanstandigt att behandla nagon manniska pa det sattet. En manniska ar ingen handelsvara! Emot sig hade man bade kyrkans man som agde plantager med slavar i kolonierna och andra ekonomiskt maktiga personer. Men folkrorelsen lyckades. Kanske just darfor att man engagerade en stark folkrorelse for att valja det som uppfattades vara ratt. Slaveriet forbjods i det Brittiska imperiet den 25 mars 1807.

Idag handlar slaveriet om manniskor som kanske sokt en battre framtid, men som luras och "kapas" till en helt annan verklighet. Det kanske befinner sig i ett helt annat land, jobbar i omanskliga forhallanden, utan arbetstider, utan tillrackligt med mat, under hot eller bruk av vald och utan mojligheter att lamna denna situation pga att arbetsgivaren tagit hand om alla papper eller for att man ar radd att deporteras.

Det kan ocksa handla om flickor som blivit salda av sina familjer, eller som rekryterats for att jobba i annat land och som finner sig sjalva som sexslavar som flyttas fran bordell till bordell eller "cabaret" pa liten ort, med nagon veckas mellanrum. De utsatts for vald och de blir regelmassigt valdtagna av manniskohandlarna. Monstret for att bryta ner slavarnas psyke ar redan valkant bland forovarna. Dessa flickor vagar inte atervanda hem pga skammen och har ingen att vanda sig till t.o.m. om de lyckas fly, ifall inte de rakar pa ett skyddshus for offer for manniskohandel.

I slutandan handlar det om att det finns en efterfragan. Det finns en efterfragan pa att anvanda andra manniskor som foremal, eller mindre varda manniskor, bland den stora "helt vanliga" publiken. Dessa sk vanliga manniskor ser sig sallan som delar av en internationell organiserad brottslighet. Men faktum ar att utan efterfragan skulle denna omanskliga marknad for att utnyttja utsatta manniskor inte existera. Om alla de manniskor som har mojligheter att valja att bidra till exploateringen av utsatta manniskor skulle valja att avsta, och istallet skapa samhallen som klart ar slaverifientliga, skulle marknaden torka in och de utsatta skulle fa ett manniskovarde. Det ar sa dags - 200 ar efter att slaveriet forbjods i det Brittiska samvaldet.

Overraskande manga finlandare i arbetet mot manniskohandel

Plotsligt har bloggen borjat ge anvisnngar pa tyska! Kanske den har reagerat pa Staffis artikel dar han papekade att min tyska annu lamnar en hel del att onska. Ratt har han, fast mina barn pastar att det ibland later helt bra. Kanske det ar alla apraken aom behover anvandas om vartannat som plotsligt far mig att kanna mig samre pa dem alla. Eller sa ar det allt det nya som maste inprantas i mitt huvud pa en gang.

I OSCE talar vi faktiskt engelska som arbetsprak. Men nar jag traffar svenskar eller nordbor overhuvudtaget ar det roligt att kunna anvanda sitt eget sprak. Och jag moter faktiskt en hel del nordbor i jobbet. Ja, det kanske inte later sa markligt, men faktum ar att det ocksa finns manga finlandare kring arbetet mot trafficking eller for bevakande av manskliga rattigheter. Nar vi besokte Europaradet och Kommissarien for manskliga rattigheter i Strasburg, fragade min ryska radgivare hur det kommer sig att finlandarna fatt alla jobben. Och faktiskt, bade Tomas Hammarberg (Commissioner on Human Rights) och vice-generalsekreteraren Boer de Buiqiccio (det fanns kanske ett q nanstans i namnet?) har finlandare som narmaste medarbetare. Dessutom trodde min kollega forstas att alla nordbor var finlandare, men det gor ju inget.

I mitt eget team har jag Robin Harms som ar finlandare, som alla som laser Hbl kanner, en amerikan, en fran Ryssland, en italienare, en brazilianare, en britt, en armenier, en osterrikare och en spanjor. Det ar ganska intressant att jobba tillsammans och ibland fa lyssna pa deras storyr.

Idag har jag fatt mina foraldrar hit. Det kanns skont att fa kanna att vi trots allt inte ar sa langt borta. Min pappa hade med sig en massa sikfiler som han stekte. Det smakade Finland. Fisken i Osterrike har jag inte vagat testa, trots att manga sager att Kroatierna hamtar god fisk fran Medelhavet. Fast da maste man kopa den fran Nachmarkt - den beromda marknaden, dar man far vilka etniska delikatesser som helst.

Detta blev en ratt pratig blogg. Skriver mer om jobbet efter att imorgon ha utmanat III kommitten (Human dimension) och kanske fatt gehor for vara malsattningar i kampen mot manniskohandeln.

Utkastad ur flyget och dumpad i Aten

Aldrig har jag varit med om nagot liknande! Pa vagen fran Malta till Cypern fick planet ett tekniskt fel och vande litet tillbaka for att landa i Aten, eftersom Larnaca inte kunde erbjuda reparation. Passagerarna maste sitta kvar i planet eftersom detta sannolikt inte skulle racka mer an kanske en timme. Efter tre och en halv timme informerades att planet inte kunde aka langre till Larnaca, eftersom flygstationen skulle stangas fore vi skulle hinna fram. Planet skulle alltsa fortsatta direkt till Dubai och Cypern-passagerarna skulle ga av, dar nagon skulle ta hand om oss.

Det fanns inte sa mycket att gora, aven om det kandes ganska suspekt. Vi var illa radda for att vi helt enkelt dumpades av Emirates-planet i Aten, for att Emirates beslutat att aka vidare direkt till sin destination, Dubai.

Ingen var emot oss. Ingen visste nagonting pa flygfaltet. Efter en god stund fick vi veta att vi skulle vanta dar och att ett flyg snart skulle fixas. Vi bad att fa en sittplats i loungen och vatten och mat men tyvarr utan gehor. Loungen var readn stangd och vatten fanns inte. Efter fyra timmar astadkom en av personalen tre plastmuggar med kranvatten att delas ut bland de kanske tjugo till trettio passagerarna. Den aldsta och ett par av de minsta barnen fick dricka. Mer vatten fanns inte att fa!

Klockan tva pa natten fick vi sedan fortsatta resan, efter ca 9 timmars vantan allt som allt, mot Larnaca. Ingen bad oss om ursakt eller verkade sarskilt bry sig. Antagligen raknar de med att vi blev for trotta for att krava ersattningar eller stalla till med halla. Alla skyllde pa varandra. Biljetten var kopt av Air Malta, flyget var Emirates och flygplatsen Aten.

Manniskohandeln ar ingen liten fiende

Antligen har vi fatt interneten installerad har hemma i Wien. Det har varit ganska intressant att se hur langsamt sadant sker som galler myndigheter och service har i Wien. vi har annu heller inte lyckats fa TV efter en och en halv manad. (Tyvarr har jag inga prickar pa min lap-top.)

Har just kommit hem fran Cypern dar jag talat pa Europaradets seminarium for att puffa pa ratificeringen av konventionen mot Trafficking eller manniskohandel. Det kravs tio ratificeringar for att traktaten skall trada ikraft. Europaradet ar viktig darfor att konventionen ar rattsligt bindande och forpliktar till att reformera lagstiftningen nationellt. Dessutom medfor den en efterlangtad uppfoljningsmekanism. I OSCE har vi politiska forpliktelser, som naturligtvis borde vara lika bindande, men som fungerar mer som malsattningar. Mitt jobb ar sedan att paminna OSCE-landerna om deras forpliktelser och stoda dem i tillampningen och folja med pa vilket satt denna politik satts i verklighet.

Manga lander, sasom Cypern, har skapat nationella atgardsprogram och lagstiftning mot manniskohandeln som i och for sig ar fina, men som trots allt inte annu har verkstallts tillrackligt konkret och malmedvetet for att stoppa manniskohandeln. Vi hoppas att de reformer som nu ar pa vag till parlamentet dar, leder till forbattringar och kanske allman diskussion om vart det cypriotiska samhallet ar pa vag. Jag traffade inrikesministern och representanter for de olika relevanta ministerierna och de visade, men nagra undantag, ett klart intresse av att soka losningar. Jag traffade en av de 8 kvinnliga parlamentarikerna som hungrade efter stod for jamstalldhetsagendan och for att lyfta upp andra fragor som kanns viktiga for vardagssakerheten an den over allt annat hangande Cypernfragan.

OSCE som jobbar med ett brett sakerhetsbegrepp, dvs vi havdar att man samtidigt maste losa de militart-politiska fragorna och arbeta med den manskliga sakerheten, forverkligandet av demokrati och manskliga rattigheter ar bra att hanvisa till da agendan blir alltfor ensidig.

Det finns stora ekonomiska intressen i att inte stoppa Traffickingen, och ofta ar denna internationella organiserade brottslighet kopplad med annan internationell ekonomisk brottslighet. Beslutsfattarna moter pa hart motstand bade bland dem som direkt skordar vinster av manniskohandeln, men ocksa bland dem som dessa brottslingar gor livet bekvamare for, vare sig det kan vara myndighet eller politiker. Ifall vi inte lyckas overtyga i var kamp kommer denna alvarliga brottslighet att fortsatta att vaxa och sprida sig. Det racker alltsa inte enbart med att hjalpa manniskohandelns offer. Man maste stoppa rekryteringen och gora livet surt for brottslingarna. Betydande satsningar behovs for att samla bevis och fora dem infor domstol. Ifall efterfragan inte minskar kan det vara svart att hitta utvagar. Det behovs nya ekonomiska incitament pa internationellt plan for att forbattra mojligheterna i de lander offren harstammar ifran och i mottagarlanderna maste exploateringen och brottsligheten tas i pa allra hogsta niva.

I Bryssel pa OSSE utrikesministermote

Har sa smaningom borjat jobba med trafficking arenden. Ar nu i bryssel pa OSSE landernas utrikesministrars mote. Jag sitter i huvudbordet vid ordforandens sida. Nar jag kom var jag den andra kvinnan fran organisationen bredvid en massa man. Atminstone har jag forbattrat konsbalansen i OSSEs ledning.

Ett ministerbeslut om Trafficking forhandlas som bast. Den handlar i huvudsak om tvangsarbete eller slavarbete men paminner samtidigt om vara allmanna mal vad galler alla former av trafficking.

Det intressanta ar att da man talar om trafficking for tvangsarbete verkar det inte finnas nagra som helst problem att diskutera hur efterfragan pa billig arbetskraft - matar utnytajnde av arbetskraft pa andra satt. Man betalar inga loner, lockar manniskor att komma illegalt, behandlar dem omanskligt, utnyttjar dem sexuellt eller tom saljer dem vidare. Nar det galler trafficking for sexuell exploatering ar det en superkanslig fraga att tala om att kop av sex matar trafficking och att det alltid handlar om att utnyttja nagons utsatta situation. Gemensamt har dessa att offret oftast ar en utlanning, kvinna eller barn eller diskrimiinerad o utsatt pa nagot satt.

Enbligt forskaren Liz Kelly sager sexkoparna sjalva att man inte garna koper sex nara dar man bor o lever, att man hellre koper sex utomlands och dar det ar legalt. detta vittnar om att ocksa sexkoparen upplever det pa nat satt vara en negativ handling som man inte vill att de andra i ens vanliga liv skall veta om.

Det ar dags att inse att det har konsekvenser om man utnyttjar manniskor, behandlar dem inhumant som de vore saker. I slutandan slar det tillbaka pa den egna tillvaron, genom att samhallet blir hart mot alla som inte klarar sig eller inte har samma sociala skyddsnat. Typfallet pa den traffickerade lar vara femtonaringen som rekryteras for att salja glass pa sommaren i ett vastland och som frantas pass och pengar, valdtas och saljs om och om igen fran bordell till bordell och flyttas mellan kriminella natverk fran ort till ort. Kan nagon saga att flickans kunder inte bor bara ansvar for hennes behandling? Vi maste alla slass for att stoppa denna modeerna slaveri!

Mitt inlägg i debatten om invandring i riksdagen

Ärade Talman!

Vår konkurrenskraft förutsätter invandring. På tio år borde vi dubblera den befolkning som har utländskt ursprung. Därför måste dialogen mellan kulturer börja här.

Vi finländare har under många år blivit vana att glänsa på toppen av internationella framgångsrankingslistor. Senast handlade det om att vara minst korrumperat land. Det är smickrande nog, men samtidigt farligt om vi tror att vi bekvämt kan luta oss tillbaka och invänta framgång. Deutsche Bank research har i en undersökning med 34 länder skissat upp tillväxtcentra i Europa och deras ekonomiska tillväxtutsikter år 2020. Lite chockerande hamnar Finland här långt ner på framgångslistan. Förbi oss åker förutom de asiatiska tillväxtekonomierna också EU-länder såsom Irland och Spanien. Som kriterier fungerade befolkningstillväxt, mängden investeringar, mänskligt kapital och öppenhet för handel. Länder som kan attrahera utländska investeringar och utländsk arbetskraft växer snabbare än andra enligt forskarna.

Vi behöver alltså invandrare för att vår ekonomi skall kunna vara dynamisk och växande. Men även kulturen behöver växelverkan för att frodas. Därför har vi alla orsaker att börja attrahera invandring.

Nobelprisvinnaren i ekonomi från 1998, Harvard professorn, Amartya Sen, kritiserar t.ex. den brittiska pluralistiska monokulturen och vill rädda det värdefulla i multikulturalismen. Han säger att människor alltid måste ses som mångdimensionella, komplexa individer som väljer sin identitet. Att grupper alla invandrare under religiösa identiteter ingriper i deras rätt att välja. Han kallar det för tyranni som ser ut som frihet och tolerans då människor blir tvingade in i en identitet som myndigheterna valt åt dem. Han hävdar att man alltid tillhör många olika grupper och att det måste vara ett personligt beslut till vilken man vill ge prioritet.

Han kritiserar också den konsultativa roll som de brittiska myndigheterna gett de religiösa samfunden för muslimer, sikher och hinduer och anser att det minskar den demokratiska debatten. Varje gång vi i integrationens namn kollektiviserar människor med andra religioner till att endast vara medlemmar av religiösa samfund där den religiösa ledaren kodifierar regler kollektivt, så tvingar vi in dessa européer i en tillhörighet som de själva i första hand inte skulle välja. Det kan hända att vi på detta sätt fundamentaliserar de nya medborgarna. Det blir kontraproduktivt för en stor del människor med invandrarbakgrund som upplever att de inte tillhör någon grupp alls ifall de inte fogar sig under t.ex. imamen eller andra religiösa ledare. Det är viktigt att inte skapa ett antingen eller klimat där mångfalden i en identitet förintas.

Yhteenkuuluvaisuutta tukee työllistyminen ja yhteisen kielen oppiminen. Mutta tämä ei riitä jos ei enemmistö samanaikaisesti näe uusia kansalaisiamme yksilöinä jotka edustavat vain itseään eikä kollektiivina. Yhteenkuuluvaisuus on valinta ja yhteenkuuluvaisuus uuden maansa kanssa voi juurtua vain jos kunnioitamme monimuotoisuutta myönteisenä asiana. Luottamus yhteiskuntaan ja lojaalisuus yhteiskuntaa kohtaan kulkevat käsi kädessä.
Kulttuurien välisen dialogin on alkava tästä. On kysymys kaikkien osapuolten oppimisprosessista. meidän olisi opittava useampia kieliä ja ymmärrettävä arvostaa uusien asukkaiden kieli- ja muita valmiuksia. Samalla eurooppalaiset arvomme kuten tasa-arvo, moni-kulttuurisuus ja ihmisoikeudet ovat arvoja jotka p idämme yleispätevinä, tulisi olla todellisuutta jokaisen arkipäivässä.

Hbl förstod helt tvärtom! Pappor är viktiga, sade jag.

Husis rapporterar imorse att jag skulle ha sagt att det för barnen inte spelar så stor roll om de har en pappa. Ni kan förstå att jag blev förskräckt när jag läste tidningen till morgonkaffet. Jag som alltid och i varje sväng, även i debatten om fertilitetsvård igår i riksdagen, alltid poängterar hur viktiga papporna är för barnen.

Här kommer alltså det jag sagt som replik i debatten, ordagrannt med språkfel och allt, taget från protokollet på finska:

"Värderade Talman, arvoisa puhemies! Ed Räsänen sanoi täällä, että tieto isyydestä tai alkuperästä ei korvaa isyyttä. Ei se teekään sitä, mutta kysymys ei olekaan siitä. Ei ole haettu isyyttä, vaan on haettu, että lapsi voi tietää totuuden omasta alkuperästään, mikä on eri asia.

Riksdagsman Granvik också: Ei laki eikä juridiikka voi myöskään luoda isyyttä, ei milläin tavoin. Isyys ei ole juridiikkaa. Isyys on tunneside, vain halu ryhtyä isäksi ja toimia isänä voi perustaa lapselle sen isyyden, josta kaikki lapset voisivat nauttia. Tosiasia siitä, että kärsimme isättömyydestä, niin kuin täällä on todettu, liittyy nimenomaan hylättyihin lapsiin, isiin, joilla ei ole aikaa, jotka eivät halua tai kykene jostakin syystä.

Yhdyn niihin, jotka sanovat, että kuitenkin kaikkein tärkeintä on, että lapselle voidaan antaa rakkautta perheessä. Omakohtaisesti tiedän, että yksin elävä vanhempi on rankka asia. Varmasti on aina helpompaa olla vanhempana, jos on kaksi. Mutta lapsen näkökulmasta siinä ei välttämättä ole kovin suurta eroa, antavatko rakkautta erikseen vai yhdessä elävät vanhemmat. On ihan selvää, että parina on helpompi kuin yksin, mutta sukupuolella ei varmasti sinänsä ole lapsen kannalta niin suurta eroa."

Om man väljer mellan mamma, pappa eller kärlek till barnet, kommer kärleken på första plats om vi bryr oss om barnets lycka.

I debatten kring konstgjord eller assisterad befruktning har pappornas roll för barnen blivit ett centralt tema. Och vem skulle inte hålla med. Alla barn borde ha rätt till en pappa. Alla barn borde ha rätt till en mamma. Och varje barn borde dessutom ha rätt till kärlek.

Verkligheten är dock inte så vacker. Helt oberoende konstgjord befruktning- alltså i helt "vanliga" familjer finns alltför många barn som inte får tillräckligt med kärlek och omsorg. Helt oberoende konstgjord befruktning finns alltför många barn där föräldrarna strider om vårdnaden eller annars bara så att barnens bästa de facto glöms bort och de används som vapen i denna själadödande strid. Alldeles för många barn träffar inte sin pappa för att pappan inte vill eller förmår eller har tid tillräckligt.

Ibland tom hindrar samhället papporna att få vara med sina nya babysar, trots att mödrarna skulle önska att papporna kunde använda en del av föräldraledigheten. Pappor som inte delar hem - eller säng- med mammorna har faktiskt ingen som helst rätt till pappaledighet eller förälderledighet!

På det viset känns det en aning konstlat att en del av riksdagen nu vill stoppa ensamma kvinnor eller kvinnopar eller ett kvinnopar och ett manspar att få barn genom konstgjord befruktning, under täckmanteln att barnen har rätt till en far i princip. Det är viktigt att erkänna att barnet har ett biologiskt ursprung i en biologisk mor och far och att ingen har rätt att frånta barnet denna verklighet. Dvs barnen skall alltid ha rätt att veta vem dess bio-pappa är. Det är dock inte samma sak som att denna bio-pappa skulle behöva vara barnets riktiga pappa. Samma regler gäller här som i adoption. Möjligen med den skillnaden att i konstgjord befruktning har aldrig barnet blivit "övergivet", vilket gör det mindre traumatiskt som bakgrund. En bio-pappa kan bli verklig pappa bara om han väljer att förverkliga denna roll i verkligheten och ges möjlighet till det. Redan nu är det väldigt många av kvinnoparen som valt en spermiedomator som gått med på att finnas till i någon särskild egenskap i det kommande barnets liv. Det är fint tycker jag.

Att med lagstiftning tvinga de kvinnor som vill ha barn till att åka utomlands, eller göra skenäktenskap eller vad som helst man nu kan hitta på leder endast till att verkligheten och lagstiftningen tar skilda vägar. Ingen har naturligtvis rätt att få barn. Men man skall inte underskatta det enorma behovet efter barn som många av oss känner. Det är den verkligheten vi i lagstiftningen måste skapa så goda ramar som möjligt för. Och om man måste väla mellan mamma, pappa eller kärlek så är nog ändå kärleken till banet det allra viktigaste med tanke på barnets möjligheter till att leva ett bra och lyckligt liv.